Befinner mig just nu på jobbet. Freja är hemma med sin mormor.
Tänkte att jag skulle bjuda er på mina favorit bilder från Vemdalen nu när jag tagit mig tiden för en kopp kaffe.
Två små fina grodor.
Man märkte på Freja igår att hon saknade sin kompis. Under de tre dagar lilla W och Freja spenderade tillsammans har han hunnit lära henne massor. När vi frågar henne om vi ska byta blöja säger hon bestämt NEJ, precis som hennes kompis. När vi dricker vatten då vill hon skåla, precis som hennes kompis och så ska det springas, precis överallt, också det har hon lärt sig av W.
Jag börjar nu bli lite sentimental, imorgon är det dags för inskolningssamtal och på måndag börjar inskolningen. Förstå hur mycket nytt hon kommer lära sig där varje dag som jag kommer missa? Nej usch va jobbigt detta blev.
Hur vackert?
 |
Och sedan har vi den finaste bilden av dem alla. Lycka är att få sitta på pappas axlar. Nej nu vill jag bara hem och pussa på min groda. Hörs senare. /E |
Åååå kommer ihåg känslan. Det här att de kommer att ha massa med nya "första gången som" och att pedagogerna inte ens kommer att veta att det är deras första gång. Men det går över när man ser hur himla bra E trivs. Nu har det övergått i stolthet - hur stolt hon blir när hon klara vissa saker, hur stor lilltjejen har blivit, samt glädjen över den slängpussen man får innan hon springer in till hennes kompisar
SvaraRadera(Idag kommentarbombar jag dig ;)
Äsch det är bara trevligt tycker jag :-)
RaderaKänns skönt att höra, jag har inte varit så pirrig inför starten tidigare men nu är det liksom imorgon och alla känslor bara kom över mig som en våg. Men precis som du säger så kommer allt kännas lite lättare när man får se hur bra hon kommer ha det.
Vad hände med våra små bebisar? Kram